27mars
idag vaknade jag upp i mer eller mindre chock, för när jag gick och la mig igår hade det varit sommar på dagen och sedan några få timmar efter var det snö, det är inte heller lite snö vi snackar om, jag menar det är nästan norrland i söder. hur i hela friden går det till? det var iallafall drygt och min cykeltur ner till jobbet höll på att sluta i snökrasch.
igår var det iallafall tjejkväll i stan med godmat, vinprovning, shopping och underhållning. det hela slutade med att vi alla gick runt med fyllda påsar och tomma börsar. väde.
nu ska jag ta och begemig vidare ut i snöstormen för att möta upp sune och vickan. hade.
igår var det iallafall tjejkväll i stan med godmat, vinprovning, shopping och underhållning. det hela slutade med att vi alla gick runt med fyllda påsar och tomma börsar. väde.
nu ska jag ta och begemig vidare ut i snöstormen för att möta upp sune och vickan. hade.
23mars
just nu är allt grakland
19mars
trött, glad och ivrig. min sommar kommer klirra gott i umeå i sommar. utan bostad och utan vetenskap i hur jag ska överleva tre månader, men allt löser sig och ack vad jag är glad.
jag är arg
just nu är jag bara arg, inte nog med att jag köper mat för 400 och inte får ett enda tack ska jag måsta sitta och höra smaskljuden spräcka sönder mina trumhinnor. det är verkligen bland det värsta som finns vif ett matbord. sen när jag vill låna bilen ska jag få veta att jag ska måsta ha ögonen med mig och att jag måste vara försiktig så jag inte krockar eller att jag kör av vägen. okej, jag körde in i bilen framför och det var verkligen inte meningen och väldigt klantigt men jag gjorde det knappast med flit och jag kommer garanterat inte göra om det så lägg ner hela skiten med att jag ska vara rädd om bilen, materiella saker går att åtgårda med pengar, det gör inte liv. just nu vill jag vara i umeå och långt ifrån alla nötter som desutom inte ens bryr sig om en. för mig är familj en grupp människor som håller ihop och stöttar varandra till 100p, inte stöter ut en och tycker man är orättvis och otacksam när man säger hur man känner. nej fyfaaan nu är jag less både på min "familj" och jobb, jag hör verkligen inte hemma här.
15mars
söndagmorgon, jag vaknade upp i ottan av att w och min käre far slet av mig täcket, det var nämligen så att vi skulle ut på en överraskning och ja, här sitter jag nu några timmar efter och känner mig inte helt nöjd med dagens utflykt. anledningen till varför vi skulle fara klockan halvnio en söndagsmorgon för att se på två hus har jag ännu inte förstått, men men jag ska inte klaga för det var trottsallt en trevlig bilfärd. nu ska jag iallafall ta och göra mig iordning ännu en gång för att äta en brunch med min mamma och sen ska jag förhoppningsvis ta mig ut i joggingskorna för en runda. om inte joggingrundan knäcker mig totalt så ska jag försöka styra upp jobbsökningar och även kolla på några utbildningar. det är faktiskt så att jag funderar på en frisörutbildning eller något inom design, men vi får se.
14mars
min fredagkväll var mer en fredageftermiddag, mitt öga valde att vika in riktigt tidigt vilket var ganska skönt så här på lördagmorgon. efter att ha vaknat upp av telefonen och joakim i luren så steg jag upp och gjorde iordning en riktig lyxfrukost i min ensamhet. lungt och skönt, precis vad jag önskade mig. nu är det mest mtv och datorn som fördriver min tid. jag har även funderat på om jag ska ta mig in i duschen och göra mig iordning inför en tur ut i city men först ska jag njuta en aning till och ringa elina och fråga vad hon egentligen har visat för snygga bilder på oss, haha. även helena ska få sig en pling men först ska hon få vakna till liv eftersom hon var ute på krogen igår och slängde sina lurvisar.
oneortwo. twooeone.
dane and fabian, just a pokerface.
dane and fabian, just a pokerface.
11mars
falskhet och rävspel tillhör tydligen min vardag och jag är förbannat less på människor som inte kan stå upp för sin åsikt och våga ta en disskusion. är det så svårt att bara säga det, göre ba. det var väl egentligen bara det, jag är ju ändå fr lat för att skriva några rader till... äe, hade.
10mars
eftersom jag känner mig aningen sjuk med ont i halsen och snuva så la jag ner tanken på att begemig ut i joggingspåret, därimot hade jag tänkt att jag kunde ta samma tur fast i lugnare tempo, alltså gå. men här sitter jag fortfarande och har inte gått en meter längre än mellan köket och tvrummet. det är galet hur lat man kan vara men jag orkar verklingen inte, just nu vill jag bara tycka lite synd om mig själv.
nu ska jag göra mig ännu en varm kopp te och ngon god macka.
9mars
måndagkväll och jag känner mig som världens mest splittrande person, jag vet verkligen inte vad jag ska ta och göra. ska jag ta chansen och göra en upplevelse för livet eller ska jag vara hemma och låta vardagen vara precis som vanligt? det kanske låter ganska självklart men ja, jag är en person som brukar vara ganska snabb på att fatta beslut om jag inte behöver tänka efter, när jag därimot har alternativ och börjar grubbla är inte bra fördelar och nackdelar som kretsar runt i mitt huvud. guud så jag ibland kan bli less på mig själv, but thats life.
nu ska jag iallafall ta och kasta mig mer i sängen och glömma grubblet, för the hills. det måste förövrigt vara typ en av usas bästa serier. jag gillar det skarpt iaf. hade.
nu ska jag iallafall ta och kasta mig mer i sängen och glömma grubblet, för the hills. det måste förövrigt vara typ en av usas bästa serier. jag gillar det skarpt iaf. hade.
eved.
8mars
söndag morgon och min skalle dunkar fortfarande i takt med musiken från igår. att vakna upp i dimman och dra på sig klackarna var inte en dans på rosor. lerdalas befolkning som vanligtvis brukar se mig vandra runt i svartkostymen och pajjasdojjorna var nog i chock men den bjuder jag på. starten av kvällen stavas till familjen, även om jag inte var i norr kunde jag känna stämningen och återträffen är mer efterlängtad än någonsin. men hur som helst var jag i söder och efter att ha bjudit in grannen på party så kan jag säga att stämningen var på topp även här. det hela resulterade i att vi missade bussen och utgången var i fara, men allt ordnar sig och vips var vi i city och utgången var ett faktum. efter många drinkar och trevligt folk var det dags för nattmaten. tips till macedonken är att dom införskaffar cheesnuggets, jag vet iallafall två kunder. kuriren hem var iallafall ett riktigt glidåk och chaufförn var en riktig kurir som stannade taximätarn och allt. men kvällen slutade inte där och än är det inte över. styrman och käglan tillsammans med piff och puff, är det ris eller ros?
7mars
jag käner mig faktiskt rätt nöjd med att jag hade turen att gå vidare, vissa människor har verkligen svårt att förstå att faktiskt tiden tickar och att allt förändras. jag menar inte att jag på något sätt är så mycket bättre än vad vissa andra slafar är men jag kan bara inte motstå att tycka det är rätt patetiskt att inte kunna lämna något som var mest populärt för tvåtre år sedan. vännäs må vara kvar i det gamla. allting är som förr men inget är som... jeje. bigjump är tydligen den stora festen hemma ikväll, hoppas ni får det trevligt alla älskade skoterfans och jagande nötter som söker sängplats. här i söder är det iallafall middag och sedan utgång, kan bli bra.
she is in a fine mess
5mars
juppsjupps. h är gone, said but truth.
just nu är det mesta ganska skumt och stumt men ja,
living the dream och sen får vi se vars det slutar!
just nu är det mesta ganska skumt och stumt men ja,
living the dream och sen får vi se vars det slutar!
3mars
dra tassarna över någon annan, just nu är allt så invecklat. dina problem är inte det viktigaste för mig just nu och jag har ingen lust att vara personen som ställer upp i vått och torrt något mer. man behandlar andra som man själv vill bli behandlad. just det, jag ställer inte upp på dig är du praktiskt taget sket i mig. genochgentjänst.
förövrigt kan jag bara säga att vissa har verkligen det, en förlust och en dubbel seger?
förövrigt kan jag bara säga att vissa har verkligen det, en förlust och en dubbel seger?
jibb
2mars
jatack. jag bor verkligen i sommarland som just för tillfället är vinterland, min lägenhet måste saneras och min bil är inte hel. mitt konto är på minus och mitt huvud, axlar knä och tå vill bara över ge mig och min kropp för en varmare bräddgrad. ändå sitter jag bara här och gör ingenting åt saken, tanken slog mig att jag faktiskt skulle kunna klä på mig och söka pantbukar eller ställa mig och sjunga på stan, men vars försvann orken och överlevnadskämpen i mig? ja just det, den finns inte, jag är bara en såndär bekväm ungdom som verkligen inte orkar ta tag i mitt liv.
1mars
söndag. snart är det över.
måste säga att jag har aningens ångest över morgondagen
av att jag ska måsta överlämna min ögonsten till danmark.
men sånt är livet. annars är det familjen annorlunda som styr upp.
annars är det ganska lugnt, jag borde ta tag i mig själv och packa upp
väskan jag hade med mig när jag var hemma i norrland, men jag har bara inte
orkat packa upp. på något sätt tror jag att jag väntar på att min mamma ska
göra det åt mig, men eftersom hon inte gjort det på 3veckor tror jag faktiskt inte
att hon kommer göra det nu heller.
jag vet inte om jag ska vänta i ingemarksbacke
eller om jag ska begemig ner själv. gåta.
måste säga att jag har aningens ångest över morgondagen
av att jag ska måsta överlämna min ögonsten till danmark.
men sånt är livet. annars är det familjen annorlunda som styr upp.
annars är det ganska lugnt, jag borde ta tag i mig själv och packa upp
väskan jag hade med mig när jag var hemma i norrland, men jag har bara inte
orkat packa upp. på något sätt tror jag att jag väntar på att min mamma ska
göra det åt mig, men eftersom hon inte gjort det på 3veckor tror jag faktiskt inte
att hon kommer göra det nu heller.
jag vet inte om jag ska vänta i ingemarksbacke
eller om jag ska begemig ner själv. gåta.
