13aug
jag börjar känna mig ganska less på mitt liv just nu, det går mer eller minde
ut på att överleva dagen. men en taskig ekonomi, sliten kropp och ett fruktansvärt
dåligt humör känns inte livet allt för inspirerande just nu. att dessutom måsta packa
ihop och avsluta ett hel livsstil är nog bland det jobbigaste jag gjort och kommer göra.
bara alla dessa funderingar över, hur kommer det bli? vem kommer det var? kur kommer dom göra?
det finns tusen fråger jag kan ställa mig själv och "de andra" men jag kommer inte bli klokare vilket svar jag än får.
sedan kan jag inte annat än säga att jag är förbannat less på dagliga frågor som;
vad händer i höst? - jag hatar verkligen att jag inte kan ge något bra svar på den frågan men jag har sökt jobb så vi får se vars det slutar...
han då? - ja han då.. jag har inget svar på den frågan.. nästa tack.
tränar du något nu? - nej, jag är förbannat lat och helt ärligt jag har inte tid. jag jobbar, äter och sover. men jag planerar att införskaffa mig ett gymkort. 
