sandraericson

jag vet att jag inte kan säga att det var mitt livs stora beslut men jag vet iallafall att det var ett viktigt ett.
att jag skulle bestämma mig för att säga nej var kanske inte det som förväntades i andra luren,
men säkerhet och känslor fick mig att stanna, stanna för ett tag.
det som känns jobbit är att jag stannar för något som jag ändå inte har, bara något som jag tros ha.
jag önskar att vi spolade tillbaka tiden och kunde börja om från början för att kunna klara av det som vi
möts av idag, för ska sanningen fram vet nog ingen vad ska hända. det kan man aldrig göra men man kan
iallafall vara förbereeed, det är inte jag, vi.
nu står vi allafall här och väntar på framtiden, jag som hatar framtiden. det sjuka i det hela är att jag nästan
önskar att det värsta bara för att jag tros veta att det skulle vara bra, en bra lösning.

fjärillar eller kanske mer fåglar. flytväst eller kanske livbåt. hav eller sjö.
sjögräs eller korrallrev. varmt eller kallt. högt eller lågt. kort eller långt.
ja eller nej. nu eller aldrig. gåta eller uppenbarelse.
jag vet inte, jag gissar bara eller jag kanske bara antar, tror eller vad vet jag.
man vet aldrig hur någonting kommer vara eller sluta. därför är det lika bra att leva i nuet,
ta dagen som den kommer och veta att för varje motgång kommer du närmare en framgång.

jag vet iallafall att jag är den mest veliga person i universum, det spelar ingen roll om det handlar
om vad jag ska ha för pålägg på mackan eller vad jag ska jobba med i framtiden. pressen av att bestämma
sig kan göra mig galen samtdigt som det kan vara skönt att veta vad som komma skall.
men hur skulle livet egentligen vara om man visste allt och allt var planerat? skulle det verkligen göra
det lättare eller skulle det vara exakt samma känsla som det är nu?

okej, om ett dygn ganska exakt kommer jag och min gode vän partyelina sitta i svall med våra partyglas och skåla i lycka att vi har återvänt till vår fina och älskade stad. väskerna är packade och cissi är nästan klar för avfärd hon väntar bara på att det ska bli fulltank och sen rullar hon. pp kommer också göra oss sällskap vilket kommer bli finemang. det känns faktiskt som om inget kan bli fel så taggningen är enorm och längtan lite större.
ikväll är det enbart uppladdning och myspys. först en rememberhint och nu snart en sväng ner på stan.

en bild säger mer än 1000 ord...

               

paniken i min kropp spred sig snabbare än blixten idag när jag på fikat skulle fika och upptäckte att mitt ben hade fått besök av en skalbagge. utan att överdriva så kan jag lova att det var en stor rackare, en riktig feting. mina goda smörgåsar slängdes snabbt upp i luften i min chock och rädsla. usch vilken morgon. men nu är jag tillbaka i mitt rum och jag känner mig ganska lugn. nu väntar jag mest på att klockan ska slå typ 5 och jag ska få lämna placet för att dra hem till grottan och styra upp min packning. det kommer bli galet, helt galet skoj.

jag måste säga att det stör mig ganska mycket att jag har fått strafavgift på min försäkring för att posten inte har hittat min postlåda, det borde inte vara jag som ska betala 400spänn, det borde vara posten. dåligstil tycker jag.

jag har verkligen inte tid. inte det minsta men ändå väljer jag att prioritera helt fel saker. när jag borde sova är jag vaken, när jag borde jobba är jag ledig och när jag borde vara glad är jag sur eller tillochmed lite ledsen. ja ni ser, det är inte bra. jag borde göra någonting åt det men eftersom ingenting vill gå min väg så blir det nog inte så. sen hatar jag att måsta välja mellan olika saker som väger lika, varför ska det finnas alternativ? det skulle vara så enkelt om det bara fanns en sak att göra, välja och ha.

eftersom jag inte har någon dator med internet hemma så lånar jag typ mer än jämt datorer när jag besöker folk, osocialt kan man tycka man oandra sidan gör ni mig en tjänst att jag får låna era datorer. för hur skulle jag annars hänga med i alla svängar och inte hamna offroad. just det, det skulle inte gå. just nu är det chrilla som styr upp lånet av hans nya fina bärbara laptop, det bara glänser.
idag satt och funderade på vad jag ska ta mig till imed i höst, det finns så mycket vilja och så många olika planer. det som stör mig är bara frågan om man vågar, vågar bryta trenden och göra något nytt. lämna det man har och börja om på nytt, kommer jag att ångra mig? skulle jag komma tillbaka ? misslckande? en sak har jag iallafall kommit fram till och det är att jag vill att du följer med, jag vill och det är en dröm. göra den till verklighet, vad sägs?
det är ett sort beslut och det ska man inte ta över en kväll. så ikväll har jag tänkt styra upp min kära bil så den kan ta mig och mitt sällskap till svall på fredag och sedan fungera som ett rullande hotell, skulle det bli ändrade planer och jag mot all förmodan skulle stanna hemma så ska cissi ändå få åka ut på tur. det blir bra hur som helst. bara det är full tank!

idag när jag skulle handla ville gud straffa mig för att jag drog ut på egna äventyr istället för att vara på jobbet, han straffade mig med att alla nyinköpta varor hamnade på gatan, jag hade fulla händerna och en tung väska så paniken spred sig ganska snabbt. det var då dags för att jaga gurkor, tomater och annat innan bilen skulle göra mos av allt och jag skulle vara tvungen att återvända på jobbet och berätta vad som hänt. som tur var hade jag turen med mig att jag han jaga in alla saker jag tappat innan det var försent och ja, jag vet inte om jag ska tacka jägars eller om jag ska vara glad över att turen var med mig.