11januari

på en dag har jag lyckats träffa på en bärgningsbil, två avåkningar och
en sladd. det som är det mest positiva med allt är att det inte är jag som
träffat på oturen utan det är bilisterna runt om mig. jag måste säga jag tycker
riktigt synd om er för förra vintern var det jag som låg i diket och hade både
polis och bärgare till hands. nu börjar min arbetsdag lida mot sitt slut och jag
laga iordning en middag som heter duga, bea och allt. jag verkligen känner
att jag både behöver och förtjänar denna måltid idag.

solningen går bort idag, det får bli en annan dag. matmatmat.

att följa sitt hjärta och samtidigt känna sviket mot sin bästa vän.
den kombinationen ska inte vara möjlig, men tydligen
.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0